tisdag 2 juli 2019

Ett dyrbart ögonblick...

Eller ögonblick och ögonblick, nej det var en magisk stund...
I midsommarhelgen var äldste sonen med familj här hos oss. En stund under midsommaraftons eftermiddag blev alla vuxna och Storasyster trötta och ville vila, kvar blev Lillasyster och jag. Vi hamnade i vårt uterum och satt där och snicksnackade om lite av varje. Så kom det sig bara att jag frågade vilken klass är det nu du börjar i till hösten och hon svarade, fyran farmor.
Då kom jag osökt att erinra mig hur det var för mig när jag skulle börja fyran. Det var då jag blev flyttad från mamma och pappa och mina två yngre bröder i Skara ner till Skolhemmet i Helsingborg. Så jag tog upp den berättelsen och Lillasyster frågar om det var då jag skrev breven som ligger ombundna med sidenband i min bokhylla i vardagsrummet och ja, det var det ju. Då undrar hon om vi möjligen kan läsa i dom nu när vi sitter där tillsammans och jo, det kan vi så klart. Så hon springer in och hämtar dom.
Det är hon som läser högt för mig. Det går inte så fort, texten är tunn och bleknad och stilen ser inte riktigt ut som den dom använder nu, men hon läser vidare. Vi hör om den lilla flickan som längtar hem, ber om fler frimärken i varje brev och hälsningar till nu glömda människor. Vi hör hur hon mellan raderna försöker trösta mamman som breven är ställda till, samtidigt som hon uttrycker stark hemlängtan till familjen. Och vi rörs och berörs - båda två - även jag har svårt att hantera känslorna när jag konfronteras med mitt tioåriga jag och mitt barnbarn känner nog en stark samhörighet med farmor tio år, just då. Och vi möts där och då i dom starka känslorna och hon säger, tänk farmor, det här är på riktigt, det har hänt. Ja det har det kära lilla älskade barnbarn. Tack för den pratstunden och de känslorna vi fick dela där och då och jag tänker att kanske, kanske en gång i en avlägsen framtid, när jag är borta sedan länge, så dyker de där breven upp igen i hennes liv och hon minns vår lilla fina stund midsommarafton 2019.

Bifogar två bilder - en på ett kuvert med texten Fru Karly Willumsen, Svennegatan 8, Skara. Kuvertet är poststämplat i Hälsingborg och jag har själv daterat det i efterhand på utsidan med 29/8-60. Där syns också en bit av ett sidenband och ett hörn av ett brev,
Bild två visar ena sidan på brevet ovan med följande text skriven i versaler med barnslig stil:
Hej Mamma!  Tack för brevet som du skickade. Har du fått det första brevet som jag skickade. Om du har det så ser du att stilen var ful. Det var för att jag var så ledsen. Mamma om du skickar en underkjol så behöver du inte namna den för dom sätter nummer på kläderna. Jag har nummer 25 på mina kläder. Mamma nån gång kan ni försöka komma till mig. Vet ni om pappa kan få jobb någonstans nerigenom här. Vet du hur lå(n)gt det är farfar och farmor... sen fortsätter brevet på nästa sida.