En helt galen dag!

Ja, eller en helt galen upplevelse. Har jag berättat om mina solglasögon som försvann i höstas? Det är en lång historia som börjar redan i somras. Vi hade kommit hem från semestern och höll på att packa ur bilen och på marken låg husvagnens förtält i sin stora svarta tygpåse. Den såg inte jag.... Eller snarare så respekterade jag den inte för dess storhet. Så när jag ska ta mig över den lyfter jag inte tillräckligt på benet, fastnar med foten i handtaget på väskan och stupar framlänges. Nu vet alla som känner mig att när jag faller då faller jag som en fura, bokstavligt talat. Så jag plöjer ansiktet genom gårdsgruset, ådrog mig en och annan repa i ansiktet - men värst av allt - jag slog sönder mina glasögon, igen.

Så alltnog och emedan - det var bara att skaffa nya glasögon - och jag fick ut ersättning på hemförsäkringen med betydligt bättre villkor än om jag hade tagit en särskild glasögonförsäkring. Så långt allt gott.

Då kom jag på den lysande idén att jag kunde ta den lätt skadade gamla bågen och sätta färgat glas i och på så vis till en rimlig kostnad få mitt allra första par dubbelslipade solglasögon. Sagt och gjort - ordnade det, halva priset på glasen var det också vid tillfället - och jag var sååå lycklig. Äntligen hade jag ett par "riktiga" solglasögon.

När vi kommit så långt i tiden närmade sig min planerade spanienresa med stormsteg så jag tänkte det blir ett utmärkt tillfälle att inviga mina nya solglasögon. Jag bestämde till och med mig för att jag INTE skulle använda dem, till exempel i bilen före resan, för då skulle jag säkert, säkert glömma dem där och komma till spanska solkusten utan solglasögon - och det hade ju varit förargligt. Jag såg istället till att de packades ner i resväskan på ett tidigt stadium - trodde jag.

Så kommer jag ner till Torreveija och solen flödar - och jag ska ta på mig mina solglasögon för första gången - och upptäcker att glasögonfodralet i resväskan är - tomt! Mina tankar snurrar, vad har hänt, var är mina solglasögon?!? Jag rådbråkar min hjärna i flera dagar och inte förrän strax före det är dags att åka hem igen har jag fått följande scenario klart för mig - jag har slängt mina nya solglasögon i soporna! Jag har trott att fodralet jag kastade var det tomma fodralet, men istället låg det i väskan. Jag får till och med bilder för mitt inre öga där jag tydligt ser att jag kastar det tomma glasögonfodralet i soporna i köket. Så jag bestämmer - Wenche ska inte ha några slipade solglasögon! Punkt och slut.

Jag kommer hem från resan. Går och grämer mig några veckor. Förebrår mig själv... och funderar - och bestämmer mig så till slut - jag köper ett par nya! Jag ska visst ha slipade solglasögon! Så det gjorde jag. Valde en billig båge, fick igen halva priset på glaset eftersom jag så nyligen köpt inte ett, utan två par glasögon... och allt var frid och fröjd - come on Summer! Jag har solglasögon, jag är beredd!

Så gick resten av 2017 över i 2018 och idag skriver vi den 17 januari. Snön har vräkt ner hela dan, bilarna fastnar i snön i backarna i vårt bostadsområde och det är riktig vinter. Jag tog en sväng till vårt köpcenter, såg om det fanns något på rean (det gjorde det...) och på vägen hem letade jag efter en sak i bilen - och assistenten öppnade facket mellan framsätena - och där låg de! Glasögonen som jag trodde jag slängt! Eller var det de nya jag köpt? Nej, men de hade jag väl lagt i en skrivbordslåda i väntan på solen - eller...?

Så jag kommer hem, rusar in, fram till skrivbordslådan - och där låg det senaste paret - och i bilen låg det första paret jag köpte! Jag hade inte slängt dem! Men vilka spratt kan hjärnan spela en!? Jag var hundra procent övertygad om att det första paret aldrig las ut i bilen för att jag då riskerade att glömma dem inför spanienresan - men där låg de och där har de legat hela tiden... Jag ser fortfarande filmen för mitt inre öga scenariot när jag bestämmer mig för att kasta bort det tomma glasögonfodralet... Jag har inte kastat något glasögonfodral överhuvudtaget...

Jag har inte en susning hur det här gick till - men nu har jag hur som helst två par dubbelslipade solglasögon. Tror bestämt att det ena paret ska få bo i bilen på obestämd tid....