torsdag 6 juli 2023

Så tomt det blev...

Vi var alla så vana vid att han alltid var där, ofta i vägen - i köket under matlagning, i dörren när man skulle passera, på mattan i badrummet under torkställningen när man skulle hänga tvätten. Akta, se upp, trampa inte på honom - vår Basse, vår hund sedan nästan 17 år. Ett energiknippe genom livet, ständigt på klorna brukade vi säga. Det hörde vardagen till, det var en del av vanorna att ständigt parera honom för han var alltid där vi var och vilade sällan under dagtid. Blev så klart lugnare med åren, men ändå på gång.
Allt detta som var vanor varje dag var en självklar del av vårt liv här i huset. Hund nummer två som kom att dominera honom spelade trots det andra fiol i detta märkliga spel. 
När han så lämnade oss för en vecka sedan blev det otroligt märklig stämning här. Förutom sorgen och saknaden efter honom infann sig en annan oväntad och märklig upplevelse av att energin i huset försvann. Det blev så stilla. Hund nummer två stannade upp. Från att jag upplevt henne som ganska energisk är hon nu mera loj och måste startas igång - ett jobb som Basse gjorde utan att vi förstod det. Säkert är hon också sorgsen över att han är borta men samtidigt står det klart för mig att hon nog varit så här tidigare också men det märktes inte inom den energi som han spred. 
Det är en konstig upplevelse att förstå något, att se något så klart i efterhand som jag inte förstod till fullo när jag var mitt i det. Det känns lite som om jag missade att ge honom full cred för allt han bidrog med i vår lilla flock. 
Vila i frid älskade Basse. 🐾❤️💔❤️🐾