Att minnas en liten hundvän...

Inte visste jag att det skulle bli av idag, imorse när vi åt frukost. Vi har pratat om det länge, med varandra, med andra - Månntro han lider? Gud vad jobbigt det är med hans torra ögon. Titta, nu gick han in igen i nåt. Ge honom ögondroppar. Han fick ju nyss... Undrar om han lider..? Vi måste ta tag i detta. Imorse ringde vi - och fick en tid strax efter....

Vår lille dansk-svenske gårdshund Rasmus. Som vi skaffade för vi hade ju redan en, Basse. De skulle få sällskap och glädje av varandra. Inte jobbigare med en än två. Men redan efter ett år dök sjukdomen upp, troligen genetisk sa veterinären. Han tålde inga sädesslag och han stötte bort sin egen tårvätska. Några dramatiska djursjukhusbesök följde men resulterade i - obotlig... Så vi lagade särskild mat under lång tid, bovete, fläskfärs och nödvändiga vitaminer kokades och frystes in. Sen, efter något år eller så fick vi tag i ett torrfoder utan spannmål så det löste matfrågan.

Men ögonen, det har varit slitigt. En ögonspecialist konstaterade på ett tidigt stadium att det fanns inget annat än lindring. Så vi har droppat hans ögon oräkneliga gånger genom åren, flera gånger varje dag. Trots det blev de bara sämre och sämre. Inte bara synen utan också den stund dropparna hjälpte.

Men det är ju inte detta jag vill minnas Rasmus för - nu den här vackra sommardagen den 17 juli som kom att bli hans sista i livet. Jag vill minnas honom för allt det han var. På gott och på ont - om man nu kan tala om ont när det handlar om en liten hund.

• Ingen liten vovve som "tjatar" på matte att gå till sängs ikväll... genom att uppfordrande stå utanför sovrumsdörren och sen som en oljad blixt dyka under täcket före någon annan...
• Ingen liten vovve som följer med matte på toaletten klockan halv fem på morgonen... 
• Ingen lite vovve som nödvändigtvis måste knöla ner sig BAKOM mattes rygg i fåtöljen...
• Ingen liten vovve som kommer sättande och kurar ihop sig vid mattes sida i TV-soffan...
• Ingen liten vovve som förväntansfullt ser fram emot att dela en ostbit med "brorsan" efter mattes frukost....
• Ingen liten vovve som glatt rusar ut till bilen när det är dags att åka nånstans... (Basse hatar att åka bil och maskar så gott det går.)
• Ingen liten vovve som kommer rusande bara vi öppnar skåpet i badrummet med mattes hudlotion i - för att glatt börja slicka mattes nysmorda ben...
• Ingen liten vovve som hårar ner mattes kläder med vita strån... (Basse hårar nästan inte alls.)
• Ingen liten vovve som skäller på en ljudnivå som får kommunens bullermätare att slå i taket..
• Ingen liten vovve som kommer rusande med kompisen - "brorsan" - när jag ropar HUNDARNA, HUNDARNA!!

Bara tomt i hjärtat ännu en tid. Tack för de nästan nio och ett halvt år du ändå gav oss - du lilla rara, väna underbara jycke! Älskade RASMUS - husse och matte sörjer dig.