T R Å K I G T!

Idag är det en trist dag. Jag vet inte varför. Det finns ingen egentlig anledning - det är bara TRÅKIGT helt enkelt.

Inget större fel på vädret, växlande molnighet, lagom varmt. Inget fel på årstiden, den bästa faktiskt - försommar och så många växter som står i blom. Inget fel på någon närstående, barnbarnaskaran växer, inget jag behöver oroa mig över. Inte något fel på mig själv heller - bortsett från att jag är några irriterande kilo överviktig - annars frisk och kry.

Och sommarens största högtid, midsommar, står för dörren - och jag har stora förväntningar på att få uppleva något nytt. Semestern hägrar också - inom några veckor är det dags.

Så varför känns det då så här tradigt?

Jag tror jag vet varför - fast det är lite löjligt, tycker jag själv.

Jag har en arbetsuppgift jag håller på med - den är något omfattande och lite svår - och dead line närmar sig - då blir jag "tungsint". Jag vet att jag fungerar så här - det sker nästan varje gång jag har ett liknande uppdrag. Jag går liksom och laddar. Jag läser, lyssnar runt, kollar upp och det maler i huvudet. Det händer att de vackraste formuleringar kommer till mig klockan 03.47 för att sedan vara puts väck när jag vaknar på riktigt.

Detta är ett födsloprojekt! Jag "värker" ur mig det jag ska skriva i de här sammanhangen.
Startsträckan är  l å n g,  sedan går det undan när jag väl kommit till vägs ände. Men då är det bråttom för tiden är knapp! Och jag vet ju - på ett intellektuellt plan - att nu är jag här - det är tungt och trist - men om några dagar då är det över - då har jag skrivit klart och den stora lättnaden infinner sig!

Så jag får helt enkelt luta mig tillbaka och vila i min tristess. Det kunde definitivt ha varit värre. Det kunde varit riktigt illa - men det är det ju alls inte - tvärtom - det är inget fel på vare sig väder eller vind. Snart är jobbet gjort - och ett nytt väntar bakom nästa krök. Sånt är livet som ombudsman!

Jag tror jag piggar upp mig med ett korsord på nätet! Och ja, jag har slutat jobba för idag.