Visst låter det exotiskt? Det tycker i alla fall jag. Jokkmokk. Därför reste vi dit, mannen och jag över midsommar. Och så för att uppleva midnattssolen. Resan var min julklapp till mannen. Själv fick jag en resa till Skottland. Den kommer framöver.
Så lite jag visste om Jokkmokk. En kommun lika stor till ytan som Skåne, Blekinge och Halland fick jag veta. Med lite drygt 5.000 invånare - 5.000... För några årtionden sedan var befolkningen nästan tre gånger så stor.
Jag erkänner, jag tyckte inte att tätorten var vacker, men säregen. Det syntes att ortens glansdagar var förbi om man säger så. Butiker som etablerades för kanske 40, 50 år sedan lever en tynande tillvaro. Påtagligt många restauranger (ja, det fanns flera restauranger) och affärer hade ramper, av varierande kvalitet, vilket signalerar att det åtminstone har funnits en aktiv funktionshinderorganisation - säkert DHR - tänker jag.
Hotellet vi bodde på har sett sina glansdagar. Jag tror att piken var vid tidigt 2000-tal när Jokkmokks marknad fyllde 400 år och kungen och drottningen var på besök och åt sin lunch just på vårt hotell. Foton på hotellets väggar på tilldragelsen signalerade det budskapet - stolt hotellägare mellan kungaparet. Nu var den tiden förbi. Nu fanns bara en hotellrörelse som ingen av barnen ville ta över, fast de skulle blivit fjärde generationen, och som inte går att sälja.
En promenad genom Jokkmokk är ett spännande äventyr. Ja, alltså om man vill få en känsla av att vara förflyttad till 50-talet. Som att se butiksfönster med skyltdockor från samma tid. Det var en fläkt av en svunnen tid som jag varit en del av och kunde relatera till. Ett vemod smög sig obevekligt in.
Utöver de här "attraktionerna" besökte vi det fantastiska museet Àjtte med väldigt fina utställningar om livet i norr, om sameliv och om nybyggardito. Vi bilade tolv mil enkel resa genom fjällvärlden för en kopp kaffe på Kvikkjokk fjällstation. Upplevde fjällfloran på Fjällbotaniska trädgården och midnattssolen från Storknabben. Och vi åt god souvas på fint renkött på restaurang Fjällglimten. Vi påbörjade en utflykt till Nattavara bara för namnets skull, men den gav vi upp efter några mils harvande genom skog, skog, skog, rena "natta".
Så nu har jag upplevt riktig svensk glesbygd och jag har sett midnattssolen. Mycket mer kan man inte begära av en sommarresa till Jokkmokk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar