Upptäcker hur intressant det kan vara att följa sitt eget Facebookflöde en stund. Det ger en bild av hur ens eget liv pendlar mellan stort och smått, viktigt och mindre viktigt, den stora världen och den lilla.
Jag ser min politiska tillhörighet, mitt internationella engagemang, min vånda inför vad som sker i världen och alla utsatta människor. Men jag ser också hur viktig den lilla världen är mitt i detta stora. Kanske särskilt för att det är väldigt oroligt på många håll just nu. Hur jag gläds åt några tappade kilon, en ny spis eller för att jag blev figuren Lilla My i Mumindalens personlighetstest. För att ta bara de senaste dagarnas inlägg.
En del av oss brottas med skuld för att vi har det bra när andra lider svårt. Det är inte konstigt, inget nytt. Vi har levt i högönsklig välmåga i det lilla landet Sverige i långa tider. En del försöker på olika vägar att själv påverka för förändring mot ett jämlikare leverne för människor - globalt sett och här hemma. Det kan handla om aktivt partipolitiskt engagemang, medlem i utvalda föreningar eller bidra med kunskaper eller pengar där det kan behövas. Andra verkar tycka att det är okej att vissa har det mycket bättre.
För att orka med att engagera sig behövs en egen stabil grund att stå på. Det behöver inte handla om att vara rik, mera om inre trygghet och styrka. Och man behöver hitta glädjeämnena i livet för att orka se det svarta. Och det var det som blev så tydligt i mitt Facebookflöde. Stort och smått, svart och vitt, sol och regn, plus och minus - så ser livet ut.
Och då är ändå Facebooklivet bara en liten del av mitt liv - det mesta av det allra viktigaste och mest nära det delar nog de flesta inte med sig av på nätet. I alla fall inte jag. Trevlig helg - nu är det fredag och ännu en arbetsvecka är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar