lördag 26 april 2014

Dokumentation eller journalföring?

Dokumentationsskyldigheten för assistansverksamheter spårar alldeles ur på vissa håll!

I samband med att tillståndsplikten för att få bedriva personlig assistans infördes kom dokumentationsskyldigheten. Enligt den är anordnaren skyldig att dokumentera "assistansen" för att kunna påvisa att den ges på ett sätt så att den lever upp till lagstiftningens intentioner. Det vill säga att vi får personlig assistans som leder till goda levnadsvillkor, för det är vad LSS syftar till. Myndigheten som har tillsynsansvar över personlig assistans är den ganska nyinrättade Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO.

Nu visar det sig att denna dokumentationsskyldighet alldeles håller på att gå överstyr på vissa håll! Assistansverksamheter för anteckningar om assistansens utförande och dokumenterar vår vardag och våra liv på ett helt oacceptabelt sätt. Utan att föra dialog med kunder/assistansanvändare.

Jag undrar hur många av oss som har koll på hur dokumentationsskyldigheten hanteras inom den verksamhet vi anlitar? Skriver de om alla brukare/kunder? Vad skriver de? Vad grundas anteckningarna på? Vem lämnar informationen som ligger till grund för dokumentationen? Hur förvaras dokumentationen och vem har tillgång till den? Frågorna hopar sig.

Det stör mig oerhört hur den personliga assistansen institutionaliseras och professionaliseras. Hur makten och kontrollen sakta, men nog så säkert, vrids ur våra händer och läggs över i de professionellas, de som är utbildade på att veta vad som är bäst för oss. Bättre än vi själva?

Jag frågar mig, ska människors liv kartläggas i detalj under förevändning att det görs "för vårt eget bästa"?

Kommer IVO att styra upp dokumentationsskyldigheten så att den blir det den var tänkt att vara - en garanti för att ingen assistansberättigad person utsätts för usla villkor? Kommer IVO att utbilda och informera assistansverksamheterna så att de förstår när, vad och hur dokumentationen ska utformas? Vet IVO själva hur dokumentation inom assistans ska hanteras? Vet någon hur det var tänkt? Eller är det så illa så att det var ogenomtänkt, att det bara följde gamla ingrodda rutiner för hur man ser oss som självklara vårdoffer vars liv självklart kan journalförs? Frågorna hopar sig.

Mitt råd till alla assistansberättigade som anlitar ett företag - ta reda på hur din verksamhet hanterar dokumentationsskyldigheten. Om de dokumenterar (vilket de är skyldiga annars riskerar de förlora sitt tillstånd att bedriva assistans), begär att få läsa anteckningarna om dig och om din assistans - och därmed om ditt liv. Se till att styra upp att det som står där inte är mer än det allra nödvändigaste (vad det nu är?). Dokumentation kan inte få handla om att föra journaler över vad vi gör och hur vi lever våra liv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar