Vi har skator på vår tomt. Jag gillar skator. Det gör inte grannen. Jag tycker de är skojiga på något vis. Överhuvudtaget är jag road av fåglar. De är vackra - för det mesta, de sjunger fint - för det mesta och de är trivsamma inslag i omgivningen - för det mesta. Så även våra skator - för det mesta.
Vi har ett skatpar som ruvar här varje år. Jag vet inte om det är samma skatpar eller om det är nya - så väl känner jag dem inte. Under några år byggde de i körsbärsträdet och jag tror de nyttjade det boet i flera år. De byggde till och fixade upp det varje år - precis så som vi håller på med vårt hus.
Det var när jag studerade dem som jag upptäckte hur klurigt ett skatbo är konstruerat. De går in från sidan, genom ett hål från varje håll och på det viset har boet tak och den som ruvar på äggen slipper att bli blöt när det regnar - fiffigt.
Men så - förra året - då dög plötsligt inte boet i körsbärsträdet längre. Jag tyckte att det såg fint ut fortfarande, kunde varit lönt att satsa lite uppfräschning på inför ännu en säsong - men icke. Nu var "vi" trötta på att ha vita blommor medan vi ruvade, nu ville vi vara omgivna av gula blommor - så nu började det byggas i gullregnet. Och det blev inte bara nytt, det blev stort, mycket större än det gamla boet. Känns det igen? Jag tänkte, Herregud de beter sig precis som människor - nytt hus, bättre läge, större ytor.
Då borde det ju vara bra så då - i några år, kan man tycka. Men nej - i år ville "vi" inte längre ruva bland gula blommor! I år känner vi för att omge oss med lila - doftande - blommor...så i år har det byggts ytterligare ett nytt skatbo, nu i den jättestora, gamla syrenbusken alldeles invid huset.
Så nu har jag närkontakt genom badrumsfönstret, ser rätt in i skathemmet och kanske får jag närbilder på ungarna framöver. Under tiden förfaller de två övergivna skatbona sakta men säkert och förhoppningsvis blåser de ner en vindig dag - för nu är jag n ä s t a n benägen att hålla med grannen. Ett skatbo, ok - två skatbon, kan jag leva med - men tre i vår lilla trädgård blir lite väl mycket.
Fast man kan ju undra vad de tänkte när vi byggde om sommarstugan från 35 kvadratmeter till 100 kvadratmeter villa och sen byggde på badrummet åt ena hållet och ett uterum åt det andra - för att sen smälla upp ytterligare en bod avslutningsvis. För frågan är så klart - vems trädgård är det egentligen - vår eller skatornas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar